Den danska författaren Suzanne Brøgger väckte stor uppmärksamhet när hon på 70-talet ifrågasatte den traditionella kärnfamiljen och den konventionella synen på kärlek. Genom att skickligt blanda det självbiografiska med fiktion lyckades hon också mytologisera sig själv. För många feminister var hon en förebild, men med tiden har Suzanne Brøgger lagt om kursen. Genom att själv skaffa man och barn, till exempel, men också genom att under 90-talet problematisera den sexuella frigörelsen och dess effekter.
Få science fiction-böcker har gjort så djupt intryck på mig som ”Androidens drömmar” av Philip K Dick och få filmer har överväldigat mig så som ”Bladerunner” av Ridley Scott. Av alla bioupplevelser från 80-talet är det den jag minns som mest intensiv. Och ja, filmen var förstås baserad på Philip K Dicks roman. När ”Androidens drömmar” på nytt utgavs på svenska så var det under filmens titel – ”Bladerunner”. Även den engelskspråkiga originalromanen bär numera filmens titel.
Precis i början av februari satt jag och skrev på en text till en bok om konstnären Ulf Rahmberg. I samband med det fick jag anledning att återvända till en bok av konstnären Mike Kelley som utöver att göra konst också skrev väldigt skarpsinniga essäer. Mike Kelley hade en stor utställning på Rooseum i Malmö 1997 och det är en av de konsthändelser som jag minns bäst från 90-talet.
Precis i början av februari satt jag och skrev på en text till en bok om konstnären Ulf Rahmberg. I samband med det fick jag anledning att återvända till en bok av konstnären Mike Kelley som utöver att göra konst också skrev väldigt skarpsinniga essäer. Mike Kelley hade en stor utställning på Rooseum i Malmö 1997 och det är en av de konsthändelser som jag minns bäst från 90-talet.