Mörkt mästerverk om det ytterst mänskliga

Få science fiction-böcker har gjort så djupt intryck på mig som ”Androidens drömmar” av Philip K Dick och få filmer har överväldigat mig så som ”Bladerunner” av Ridley Scott. Av alla bioupplevelser från 80-talet är det den jag minns som mest intensiv. Och ja, filmen var förstås baserad på Philip K Dicks roman. När ”Androidens drömmar” på nytt utgavs på svenska så var det under filmens titel – ”Bladerunner”. Även den engelskspråkiga originalromanen bär numera filmens titel. Faktum är att Philip K Dick fick ett erbjudande om att skriva om hela boken så att den skulle återspegla handlingen i filmmanuset. Det var en frestelse som författaren lyckligtvis kunde motstå
Såväl filmen som boken bjuder på enastående upplevelser, men på skilda vis. Där boken går på djupet med etiska och filosofiska problem så lever filmen i hög grad på att den illusoriska ytan blivit så övertygande att man känner sig förflyttad till en annan verklighet.
En sak som borde varit svårsmält är att regissören Ridley Scott skapade en helt annan värld än jag föreställde mig när jag läste boken. I ”Androidens drömmar” är världen ödslig, alla som kan har emigrerat till rymdkolonierna. Ridley Scott skapade en överbefolkad stad i stället, starkt präglad av asiatisk kultur. Ändå finns det ödsligt tomma byggnader också i Scotts värld. Inte helt logiskt, men det fungerar eftersom helheten är så hisnande, med rökiga gator, ett ständigt neonupplyst mörker och ett evigt regnande. Det är en framtid som fått ett övertygande visuellt uttryck ner till minsta detalj. Utan överdrift går det att säga att Ridley Scott här definierade vad som skulle komma att bli cyberpunkens stilmässiga koder.  
Bokens huvudperson Rick Deckard är en prisjägare som har i uppdrag att döda förrymda androider, dvs konstgjorda människor som varit slavarbetare i rymdkolonierna men gjort uppror och nu sökt sig tillbaka till jorden där de skapats. Androiderna är i flera avseenden intelligentare än flertalet människor, men de saknar förmåga till empati. Philip K Dick hade funderat åtskilligt över detta med individer som saknade sådan förmåga när han studerade andra världskrigets krigsförbrytelser. I romanen är Deckards största problem med jobbet som prisjägare att han tycker sig bli alltmer lik en android eftersom hans jobb är att döda. Scott valde att byta ut ordet android mot replikant, och gjorde samtidigt skillnaden mellan människa och replikant mindre uppenbar. I filmen antyds att Deckard är en replikant och alltså av samma sort som de artificiella varelser han jagar. I filmen blir han också förälskad i Rachael som är en replikant. Bokens Deckard har visserligen sex med en replikant som heter Rachael, men de blir aldrig kära i varandra och när han ställs inför hennes ”tvilling” i en hotfull situation så dödar han utan att tveka. Rachael hämnas genom att döda Deckards nyinköpta levande get.
I boken finns en metafysisk/religiös dimension samt ett djurtema som filmen saknar. I ”Androidens drömmar” håller jordens djurarter på att försvinna. Djur av alla de slag värderas därför högre än något annat. Högsta status är att äga ett levande djur. De flesta får nöja sig med konstgjorda, elektriska djur som är till förväxling lika de biologiska förlagorna. Den förhärskande religionen, Mercerismen, föreskriver hållandet av husdjur då det ökar empatin hos individen. Dessutom finns humörorglar och empatimaskiner för att hålla medvetandet på rätt nivå. Philip K Dick som genomgick många kriser och tidvis använde droger var väl förtrogen med förändrade medvetandetillstånd. Han hade själv haft mystiska upplevelser av religiös karaktär och många av hans beskrivningar har det självupplevdas karaktär.
På flera vis är boken mer hoppfull än filmen, den föreslår ett slags ideal, att försöka leva kärleksfullt i en ond värld. Filmen är snarast nihilistisk, men bärs av en melankoliskt romantisk ton, en vetskap om att det är sent på jorden. Såväl boken som filmen har blivit följeslagare i mitt liv. Jag har med jämna mellanrum återkommit till dem. I det här fallet är det nämligen så att det uppstår en intressant spänning mellan filmen och boken. Grundfrågan som kan sägas vara gemensam för båda är vad det ytterst innebär att vara människa
CLEMENS ALTGÅRD
Publicerad i Skånska Dagbladet den 12 augusti 2011.

Fakta:
När den amerikanske författaren Philip K Dick 1968 utkom med romanen “Do Androids Dream of Electric Sheep?” var han ett respekterat namn i science fiction-kretsar, men fattig eftersom han inte nått ut till den breda publiken. Philip K Dicks agent 1977 sålde filmrättigheterna till romanen för den anmärkningsvärt låga summan 2 500 dollar. Tyvärr dog Philip K Dick innan filmen blivit klar och fick aldrig uppleva det ökade intresse för hans författarskap som ”Blade Runner” medförde. Han hann dock se en tidig version av filmen och uttryckte då sin uppskattning.
När ”Blade Runner” gick upp på biograferna 1982 blev den först bemött med skepsis av många kritiker, även om vissa fattade dess storhet. Inte heller blev den någon kassasuccé . Först när filmen började distribueras i videoformat så ökade dess kultstatus. I dag anses Bladerunner vara ett av filmhistoriens mästerverk. Det har släppts sju olika versioner av vilka den 117 minuter långa ”The Final Cut-versionen”, 2007, är den som rekommenderas eftersom Ridley Scott där haft fullständig kontroll över slutresultatet.   
Blade Runner innebar också att filmbolagen fick upp ögonen för den guldgruva som Philip K Dicks författarskap utgör. Fler P K Dick-filmatiseringar skulle följa, till exempel: "Total recall", "Screamers", "Impostors", "Minority report", Paycheck" och ”A Scanner Darkly”. I år har ”The Adjustment Bureau” kommit. Walt Disney Pictures håller just nu på med en animerad film, ”King of the Elves ” som beräknas få premiär nästa år.
Science fiction-författaren Kevin Wayne Jeter har skrivit uppföljare i bokform till filmen ”Bladerunner”. Blade Runner 2: The Edge of Human (1995), Blade Runner 3: Replicant Night (1996), Blade Runner 4: Eye and Talon (2000). Han har för övrigt även skrivit romaner som utspelas i Star Wars- och Star Trek-världarna.

Marvel Comics gav ut Blade Runner i serieform 1982 i samband med att filmen fått premiär. För två år sedan utkom första numret av Boom! Studios “Do Androids Dream of Electric Sheep” där bokens hela text återges i 22 nummer.
 

Bild för Clemens Altgård

Dela med