1988 - Assassin

Jag tar den jag vill ha den

jag tar dagen jag vill ha

som den munsbit mjuk

och tankfull läckerbit

våt och lockande

sockerbit så jordisk

mörk och förrädisk den är

Clemens Altgård

Trädets årsringar förökas

Fjäderpennor förmultnar

Återuppstår i skala 1:1

Stor som livet

Vid skivan av osynligt

rinnande glas söker man

Där frön dras mot jord

ståndare och pistill

ringas in söker man

Vid trädets fot

roten där man söker se

genom myntet den andra sidan

spelas lövverk av sol

Nål löper, grönsaker ruttnar

frukt faller och frön

Så vår i varje atom

Ny och grön bryter den ut

Trädets årsringar förökas

Fjäderpennor växer ut

Böjd över bägaren

Clemens Altgård

Början är så här: Ljud av hjärtat

som slår följt av någon som viskar:

Hundra dagar till måndag

Bort från människor

Skönt! Bara moln och gnistor

polymorfa önskningar, klot på väg

i luft, lava, kaskader av stoft

Framåt: ödlor, ormbunkar

sol som pumpar drivhusvarmt

där jungfrusländor jagar

Här vill man stanna för alltid

och flyta lycklig i fuktigt träsk

Du tvingas att gå då din pool

töms av någon fast och osynlig hand

Clemens Altgård

Är solen inte sol

är äpplet inte äpple

är trädet inte träd

hänger fåglar i trådar

sitter insekter på nålar

i varje målad blomkalk

Clemens Altgård

Ta sol för vad den är

Ta måne för vad den är

Ta luft för vad den är

Ta vatten för vad det är

Ta jord för vad den är

Ta eld för vad den är

Ta dag för vad den är

Ta natt för vad den är

Ta text för vad den är

Ta tecken för vad de är

Ta ta ta ta ta ta

Ta ting för vad de är

Ta sig ta sig ta sig

Ta sig själv för vad man är

Ta liv för vad det är

Ta död för vad den är

Ta sex för vad det är

Ta ta ta dig för vad du är

Clemens Altgård

Sidor

Dela med

Subscribe to RSS - 1988 - Assassin